Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— XLVU -
lägsna stridskrafter (närmare 15,000 man enligt en lista i tredje
delen). Derefter qvarstannade Pappenheim i öfver tvenne veckors tid i
Stades grannskap, utan att Tott kunde bortdrifva honom; om
orsa-kerna till denna motgång samt sjelfva krigshändelsernas förlopp lemna
737, 740, 747 och 754 upplysning; det bedröfliga tillståndet i
allmänhet och Totts oduglighet såsom öfverbefälhafvare skildras lifligt i
"43, 755 och 780; isynnerhet är den sistnämnde skrifvelsen,
härfly-ten ur Salvii skarpa penna, af stort intresse. Tott blef äfven
mod-fallt, föregaf sin sjuklighet och nedlade befälet, som derpå omkring d.
1 Maj öfvertog» af Gen.-Lt. Baudissin, med hvilken Rikskansleren
snart derefter började skriftvexla (773). Tott fick mottaga skarpa
förebråelser af konungen, såväl tillfölje af sitt förhållande framför
Me, som derför att han utan konungens tillstånd nedlagt sitt
erntete, hvilket han befalldes återtaga för att med kraft och eftertryck
ansätta och förfölja Pappenheim (447 och 448). Tott lydde dock ej,
vare sig att han icke kunde eller ville, samt användes sedermera ej
Tidare. Erik Anderson rådde konungen slutligen att till sig kalla alla
de högre befàlhafvarne, såsom Tott, Hertig Georg, Baudissin och
Lohausen, emedan de anförde utan sammanhang, men i stället nedsända
Horn, såsom den ende, hvilken kunde återställa verket (761).
Så snart man fatt kännedom om Pappenheims ringa styrka,
rigtades allas bemödanden på att för honom stänga återvägen till
Weseram Kagg hade straxt efter hans ankomst till Stade vid Winsen
ßreaat sig med Hertig Georg; snart ankommo likaledes de
Sachsen-Lauenburgska och Mecklenburgska trupperna. Äfven Boethius
beordrades af Rikskansleren att begifva sig till Nedre Elbe (758), men
käns närvaro blef snart obehöflig. Vid samma tid vann Landtgrefven
ea liten framgång i Westfalen genom staden Brilons eröfring (760).
Lars Grubbe underrättade Rikskansleren från Kitzingen om de
åtgärder, som vidtagits för Pappenheims innestängande (764). Icke förty
lyckades denne sednare, att ånyo gäcka sina fienders vaksamhet samt
undkomma. Baudissin hade nära på fulländat de rörelser, söm skulle
afskära Pappenheim reträtten, då den sednare — efter att förgäfves hafva
underhandlat med Danskarne om att de skulle besätta Stade —
medtagande garnisonen, den 5 Maj i tysthet afgiek derifrån samt tågade
6a helt annan väg än Svenskarne förmodat, hvarigenom det lyckades
honom att midt igenom deras dubbelt öfverlägsna stridskraftrr utan
ringaste förlust återföra sitt fölk till Weserü (763, 765 och 768).
^tt först insågo de Neder-Sachsiska Generalerne nödvändigheten af att
^Kna sig, såvida de oaktadt sin öfverlägsna styrka ej beständigt skulle
^a utsatte för nederlag och öfverfall af Pappenheim. Baudissin
tå-först öfver Brehmervörde till Verden, och sedermera derifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
