Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— LH —
Men i stället for att vända sig mot Sachsen, vände sig
Wallenstein och Churfursten af Bajern med mer än dubbelt öfverlägsen styrka
mot konungen sjelf. Gustaf Adolf hade nu kunnat draga sig bakom
Main samt derstädes försvarat sig så länge mot öfvermagten, till dess
de väntade förstärkningarne ankommit. Men den stora och rika
staden Nürnberg skulle då möjligtvis fallit och fått dela samma
förfärliga öde som Magdeburg. Konungen beslöt derföre att försvara sig
vid staden, hvarföre han omgaf densamma med ett befästadt läger,
som lemnade honom det tillskott af styrka, hvilket var nödvändigt
för att värja sig mot fiendens stora öfverlägsenhet till
förstärkriingar-nes ankomst. Genom Wallensteins uppträdande hade konungen
emedlertid blifvit tvungen att tillsvidare på flera ställen afstå från det
tillämnade utbredandet.
Innan vi omnämna de olika planer, som uppgjordes med afseende
på bästa sättet för föreningen med forstärkningame, hvilken
försvårades genom den fasta position Wallenstein intagit straxt vester om
Nürnberg, må vi tillse hvad som under tiden tilldragit sig vid Rhen
och i Neder-Sachsen. På förra stället lemnade vi Spanioreme vid
Speyer, samt Bikskansleren vid Maintz, sedan han förgäfves sökt Undsätta
förstnämnde ort. Konungen hade vid underrättelsen om Spaniorernas
annalkande fullständigat sina ordres i afseende på deras mottagande,
uppmanat Rikskansleren att ej lägga för stora garnisoner i Worms,
Kreutznach och Bingen, utan helldre göra sig starkare i öppna fältet,
gifvit honom råd angående behandlingen af den oenighet som rådde
mellan Pfaltzgrefven och Hertig Bernhard, samt fortfarande
underrättat honom om sina planer och företag, på det man skulle kunna
handla i öfverensstämmelse (443, 444 och 445). Då han fått veta
Speiers skymfliga öfvergång, befallde han Oxenstjerna förfara med
största stränghet mot Öfv. Hornegk samt ej tveka att döma honom
till döden eller att utföra domen (446). När snart derefter
Fransmännen begärde att få inlägga garnisoner i Ehrenbreitstein och
Philipsburg, om Spanioreme medelst fredlig underhandling med
Erkebiskopen af Trier kunde förmås uppgifva dem, biföll konungen dertill med
det villkoret, att de fiendtliga besättningarne på ett eller annat sätt
hindrades återkomma till Spaniorerna; äfven beviljades neutralitet för
Trier(449). Redan dessförinnan hade Bikskansleren meddelat den till
Ehrenbreitstein ämnade Franska garnisonen pass genom det af
Svenskarne besatta området (759). Medan Spaniorernas hufvudstyrka ännu
låg vid Speier, ströfvade Pfaltzgrefven anda till Mosel sami eröfrade
Simmern och Kirchberg (762). Omkring sednare hälften af Maji
uppbröto Spaniorerna från Speyer samt drogo samma väg de kommit,
förbi Oxenstjernas front, tillbaka till Moseln och sedan in i Luxem-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
