Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— ivra —
sammankallade förrän till d. 6 Nov., och d& man ej funnit några
vidare spår att denna utskrifning Utgått, är sannolikt att densamma
tillföljd af den snart derefter inlöpande underrättelsen om Konungens
död blifvit inställd. I stället Tör de 12,600 man, hvilka enligt
Konungens befallning våren 1633 skulle utdraga, afsändes blott 5 halfva
regrter fotfolk, d. v. s. 3,000 man. N:o 893 utvisar, hvilka inhemsjp
trupper under åren 1628—1633 blifvit öfversända till Tyskland.
I Östersjöprovinserne blef förhållandet år 1632 i det närmaste
detsamma, som föregående åren, med den skillnad att Biirtz’
regemente på våren aflöste Skottes reg:te i Narva (se N:o 892). Från
Preussen öfversändes äfven detta år några trupper till Tyskland, hvaraf
man likväl blott med säkerhet kan nämna Crawfords reg:te.
Af det ofvanstående finna vi, att år 1630 blott omkring
fjerdedelen af det inhemska krigsfolket utgick och följande år en annan
fjerdedel, hvilken dock snart ersattes genom utskrifningen, samt att
återstoden qvarstannade i fäderneslandet för att skydda detsamma mot
tvetydiga grannars anfall. Men äfven större delen af de utdragna
kommo icke långt på Tysk botten. Ty Gustaf Adolf följde, såsom
man af armélistorne lätteligen kan se, den politiken att besätta de
eröfrade orterna — hvaraf den fasta basis bildades, på hvilken han
stödde sina operationer — med Svenskt fotfolk. På samma sätt hade
han gjort i Preussen. Skälet härtill var, att han vida mera kunde
lita på de inhemska truppernas trohet, än på de främmande
legoknektarnes, hvilka ofta lättsinnigt uppgåfvo åt dem anförtrodda
fästningar, såvida icke solden alltid punktligt utbetalades. Äfvenledes
voro de sednare vanligtvis mera krigsvanda och derföre mera passande
för operationer i öppna fältet, än de inhemska Svenska, hvaraf
mer-äridels de flesta nyligen emot sin vilja blifvit utskrifne samt ännu ej
erhållit den nödvändiga krigarebildningen. Följden af detta
förhållande är äfven, att man i Gustaf Adolfs strider och marscher finner
högst få Svenska fotregementer hafva deltagit. Det Svenska och
Finska rytteriet deremot, som frivilligt låtit värfva sig, bildade, fastän
visserligen icke särdeles talrikt mot det i armén befintliga utländska,
likväl kärnan af vapnet, samt stod derföre alltid, som man kan se
genom en blick på de första delen vidfogade slagordningarne, på högra
flygelns första treffen, der i öfverensstämmelse med dåtidens taktik
vanligtvis den afgörande striden utkämpades. Det deltog i nästan alla
mera betydande fäktningar samt höljde sig städse med ära.
Efter denna inledande anmärkning kunna vi öfvergå till
framställning af de stridskrafters styrka och fördelning, med hvilka Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
