Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— xxxvu —
häraf, utan att knota, bördor, hvilka nu måste förefalla orimliga.
Äfven de ädlaste regenter togo saken för gifven, samt anade sällan att
magten kunde användas för högre ändamål, än förvärfvandet af deras
egen ryktbarhet såsom krigare och statsmän.
Det ofvan sagda gäller lika mycket Sverige, som de flesta andra
länder, då för tiden. Framför många hade Sverige likväl haft det
företrädet, att ega flera ur ofvannämnde synpunkt skickliga och
dugliga regenter. Fastän landet, efter föregående svåra inre oroligheter,
sedan Erik XIV:s tillträde till regeringen uthärdat ett nästan
oafbrutet krigstillstånd, så voro dess finanser likväl, hufvudsakligen tillfölje
af Carl IX:s och Gustaf II Adolfs oafbrutna omsorger, i ett mera
ordnadt skick, än de flesta andra staters. Hjelpkällornas ringhet i
förhållande till de föresatta målens storhet hade nödgat till den
största sparsamhet och ordning. Om äfven folkökningen varit obetydlig,
om äfven det allmänna välståndet långsamt tillväxt, så hade man
likväl sällan öfverskridit den gräns, då skattebördans alltför stora tyngd
eller ojemna fördelning förorsakar ett tillbakagående i nämnde
hänseenden.
Oaktadt denna stränga hushållning, skulle Sverige dock svårligen ,
i längden kunnat bekosta så många och långa krig, om man ej
efterhand lyckats så mycket utvidga området för dessa sednare, att en
stor del af de nödvändiga medlen till deras förande kunde anskaffas
ur sjelfva krigsorten. Denna princip, som blott kan användas af
stater, hvilka ständigt uppträda eröfrande och sålunda föra krig
utomlands, utvecklades under Sveriges deltagande i trettioåriga kriget till
en bestämd praxis, enligt hvilken man, sedan utgifterna för
krigets böljan en gång blifvit bestridde, blott bekostade de truppers
utrustning, underhåll och transport, hvilka årligen öfverfördes till
Tyskland för att ersätta lidna förluster och hålla garnisonerna närmast
sjökanten fulltaliga. I hvad mån Gustaf Adolf under sina tre sista
krigsår begagnade sig af nämnde utväg, hafva vi dels redan sett, dels
skola vi se det af det följande.
Efter dessa inledande anmärkningar må här meddelas en kort
redogörelse af de i detta band intagne och ämnet vidrörande
handlingarne. För att rätt kunna uppskatta deras värde för
historieforskningen, är likväl nödvändigt att hafva någon kännedom af dåtidens
ganska invecklade myntväsende, äfvensom att förskaffa sig ett medel, att
uppskatta de förekommande sifferuppgifterna i nutidens mynt.
Yid början af år 1630 funnos i Sverige icke mindre än fyra olika
myntberäkningar, hvilka begagnades samtidigt, fastän hvar och en af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
