Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Förord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(före förvisningen till Sibirien 1848). Här framträder
redan den hänsynslösa realismen i skildringen av de
eländas nöd och av ämbetsmannavärlden, men utan
Gogols halvt mystiska, halvt karikerande färgläggning
och utan en Saltykov-Stjedrins grovkorniga gäckeri.
Redan här uppenbarar Dostojevskij sin i bästa
mening sentimentala humor, kanske något besläktad med
Dickens’. Ty man får ändå sympati för denne enfaldige,
karaktärssvage, servile kanslist, som är »hjälten» i denna
brevväxling, därför att han i all sin narraktiga
beskedlighet dock är en människa med gott hjärta, ett stort
barn. Och kvinnan med det bittra levnadsödet, som
skymtar fram både i hennes förflutna och tillkommande,
inleder den långa raden av underliga kvinnotyper, som
Dostojevskij skapat.
Men framför allt känner man under läsningen,
hurusom Dostojevskij i ena eller andra avseendet identifierar
sig med sina hjältar och gör sig solidarisk med det ryska
samhällets »arma människor». På ett ställe i
brevväxlingen låter han sin stackars kanslist säga som ursäkt
för sina försyndelser: »Jag föll mest av medlidande med
mänskligheten.» Dessa ord kunde stå som motto
både för Dostojevskijs biografi och hans litterära
livsgärning.
»Mot lidandet är ställt ett annat ord:
medlidande. När det går ut kring världen,
kanske ifrån en Dostojevskijs bord
i tiggarns lumpor det begynner färden.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
