- Project Runeberg -  Arma människor /
9

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag i morse steg upp, kände jag mig glad och lätt till
mods som en falk. Och vilken präktig morgon var det
inte, kära vän! Vårt lilla fönster stod öppet, solen sken
in, fåglarna kvittrade, luften var full av aromatisk
vällukt, och hela naturen var som pånyttfödd. Och allt
annat var också i vårlig stämning, såsom sig bör. Jag
försjönk i ganska angenäma drömmerier, och mina
tankar kretsade jämt kring er, Varinka. Jag liknade
er vid en himmelens fågel, skapad till människornas
tröst och naturens försköning. Och då tänkte jag,
Varinka, att också vi människor, som leva i oro och
omsorger, måste avundas de himmelska fåglarna deras
sorglösa, oskyldiga lycka, och över mycket annat
snarliknande grubblade jag, det vill säga, jag gjorde många
sådana där avlägsna jämförelser. Jag äger en bok,
Varinka, och i den står allt sådant mycket noga
beskrivet. Jag skriver detta bara för att säga, att det
finns olika fantasier, kära vän. Men nu är det vår, och
därför äro alla tankar så angenäma, så själfulla och
djupsinniga, och ömma svärmerier sväva fram. Allt är
svept i ett rosenfärgat skimmer. Och därför föranledes
jag att skriva allt detta. För resten har jag hämtat allt
detta ur den där boken, ni vet. Där har författaren
skildrat en sådan önskan i vers och skrivit:

»Varför är jag icke en rovfågel?» o. s. v.


Det förekommer också andra tankar, men adjö
med dem! Låt mig nu veta, vart ni gick i morse,
Varvara Aleksejevna! Innan jag ännu hade klätt mig till
tjänstgöringen, hade ni redan som en fågel i
vårmorgonen flugit ut ur rummet och spatserade på gården så
glad till sinnes. Vad det var roligt att titta på er!
Ack, Varinka, Varinka! Ni får ej göra er bekymmer i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0013.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free