- Project Runeberg -  Arma människor /
12

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betala inalles 30 rubel och avstå från så mycket. Te
drack jag förut mer sällan, men nu räcker kassan
till för både te och socker. Som ni vet, behöver man
inte skämmas för ovanan att dricka te. Här äro alla
människor välbärgade, och för deras skull måste man
dricka te, Varinka, för syns skull, för den goda tonen.
Men för mig är det likgiltigt, ty jag är inte fåfäng. Tänk
nu själv efter, huru mycket det blir över i fickpängar,
till stövlar, kläder och vad annat, som kan behövas.
Hela min lön går åt. Men jag är nöjd och knotar inte.
Det förslår för mig och har gått i flera år. För resten
vankas det stundom en extra dusör.

Nu farväl, min ängel lilla! Jag har köpt ett par
blomkrukor med balsamin och geranium — inte dyrt. Ni
kanske också tycker om reseda. Reseda finns också,
skriv mig bara till! Ja, skriv till mig så utförligt som
möjligt! För resten skall ni inte tro något illa om mig
och misstyda, att jag har hyrt ett sådant rum. Nej,
endast bekvämligheten har föranlett mig därtill, och
det var bara det, som lockade mig. Jag samlar pängar
och lägger dem undan, så att jag har redan en sparad
slant. Ni skall inte fästa er vid, att jag ser så beskedlig
ut, att en fluga nästan kunde knuffa kull mig med
vingen. Nej, kära vän, jag är inte så dum, som jag ser ut,
och jag har just en sådan karaktär, som tillhör en fast,
lidelsefri själ. Farväl, min ängel lilla! Jag har redan
fullskrivit två pappersark, och jag borde länge sedan
varit i tjänsten. Jag kysser edra små fingrar, kära vän,
och förblir

        er ödmjukaste tjänare och trofaste vän

                Makar Djevusjkin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free