- Project Runeberg -  Arma människor /
14

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Och varför skickade ni konfekt? Av ert brev kunde jag
genast gissa mig till, att det var något på tok med er —
däri fanns både paradis och vår, dofter svävade
kring och fåglar kvittrade. Jag undrade nästan, om
det inte fanns verser också, men det var det enda, som
inte fanns i ert brev, Makar Aleksejevitj. Där fanns
ömma känslor och svärmerier i rosenrött skimmer —
allt möjligt. Men på gardinen hade jag inte tänkt, den
måtte ha fastnat av sig själv, då jag ställde upp
blomkrukorna. Så är det med den saken.

Ack, Makar Aleksejevitj! Huru mycket ni än
skriver om edra räkenskaper och inkomster för att få mig
att tro, att det är er ensak, kan ni ändå inte dölja det
verkliga sakförhållandet för mig. Det är tydligt, att
ni försakar det nödvändigaste för min skull. Varför
har ni till exempel kommit på den idén att hyra en så
tarvlig bostad? Alla störa och oroa er där; det är trångt
och obekvämt. Ni tycker om ensamhet, men runt
omkring er är det bråk. Att döma av er lön skulle ni kunna
bo mycket bättre. Fedora säger, att ni förut bodde
ojämförligt mycket bättre än nu. Har ni verkligen
tillbragt hela ert liv i samma ensamhet och försakelse
som nu, utan glädje, utan ett enda vänligt ord i en vrå
hos främmande människor? Ack, min gode vän, vad
jag tycker synd om er! Skona åtminstone er hälsa,
Makar Aleksejevitj! Ni säger, att edra ögon äro så
svaga, att ni inte kan skriva vid ljus. Varför då skriva?
Ert nit i tjänsten är väl ändå bekant för edra förmän.

Än en gång besvär jag er: kasta inte bort så mycket
pängar på mig! Jag vet, att ni håller av mig, men ni är
själv inte rik... I dag steg jag också upp glad till
mods, och det kändes så skönt. Fedora var redan i
arbetet, och jag hade också fullt upp att göra. Jag gick

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free