- Project Runeberg -  Arma människor /
16

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


                D. 8 april.

        Högädla fröken Varvara Aleksejevna!

Min hjärtevän, min syster, nu har åter en sådan där
ödesdiger dag kommit på min eländiga lott. Ja, ni
har gjort er lustig över mig, gamlingen, Varvara
Aleksejevna. För resten rår jag själv för det, jag och
ingen annan. På gamla dar, då man har glesa hårstrån
på hjässan, skall man inte ge sig ut på tvetydiga
kärleksäventyr. Och ännu en sak, mor lilla: människan
är stundom underlig, mycket underlig. Och vid alla
helgon, vad allt kan det inte falla henne in att skriva
om! Men vad blir resultatet därav? Rakt ingenting
blir följden — bara strunt, så Gud sig förbarme! Ni
skall inte tro, mor lilla, att jag är ond, men det är mig
bara så vedervärdigt att tänka på allt, som jag skrev
till er så prydligt och ändå så dumt. Och till tjänsten
gick jag i dag så kavat och stolt; det var som en
morgonrodnad i mitt hjärta, och i min själ kändes det så
ljuvt och glatt — jag vet inte varför. Jag grep mig an
med arbetet vid skrivbordet av hjärtans lust, men vad
blev det av allt detta? Så fort jag såg mig omkring,
var allt lika grått och mörkt som förut. Överallt samma
bläckfläckar, samma bord och pappersluntor, och jag
var densamme som förr, och vad tjänade det till att
rida på Pegasen? Och vad hade allt detta kommit ifrån?
Jo, solen hade tittat fram och himlen hade klarnat.
Kom sig förändringen bara därav? Och vad hade det
varit för vårliga dofter, när man tittade ut på gården
med allt dess skräp? Alltsammans hade jag sålunda
bara inbillat mig i min fånighet. Men det händer dock
stundom, att människan förirrar sig i sina egna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0020.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free