Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 april
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ofog, brukade gumman berätta sagor. Och vilka sagor
sedan! Det var så, att inte blott barn, utan även gamla
förståndiga människor som jag gärna hörde på. Det
hände, att jag tände min lilla pipa och hörde på så
intresserad, att jag glömde mitt arbete. Men vår lilla
yrhätta såg tankfull ut. Hon stödde sin lilla skära kind
mot handen, öppnade så sött sina läppar, och var det
en hemsk saga, smög hon sig tätt till gumman. Det var
så lustigt att titta på henne. Och inte märkte man, huru
ljuset hade brunnit ner, inte hörde man, huru
snöstormen tjöt och ven där ute. Ja, då var det skönt att
leva, Varinka, och så bodde vi ihop nästan tjugu år.
Men jag pratar ju bredvid munnen. Er behagar
kanske inte ett sådant ämne, och mig är det också
påkostande att tänka därpå, särskilt nu i
skymningsstunden. Teresa stökar med något, det värker i huvudet
och ryggen, och mina tankar äro så underliga, som om det
också värkte i hjärnan. Jag är sorgsen till mods i dag,
Varinka. Men vad har ni skrivit där, kära vän? Skulle
jag komma till er? Min duva lilla, vad skulle folk
då säga? Jag måste i så fall gå över gården; man skulle
märka det och göra frågor; det skulle bli prat och
skvaller och misstydning. Nej, min ängel, det är bäst, att
jag återser er i morgon kväll vid aftonmässan. Det
är förståndigare och för båda parterna fördelaktigare.
Och ni får inte ta illa upp, mor lilla, att jag har
skrivit ett sådant brev till er; när jag läser genom det,
märker jag, att det inte är något sammanhang. Jag är
en gammal olärd man, Varinka. I min ungdom fick jag
inte studera, och när jag nu börjar lära mig, fastnar
ingenting i huvudet. Jag tillstår, mor lilla, att jag inte
är mästare i brevskrivning, och utan att någon annan
påpekar det, vet jag, att det bara blir ordsvammel, när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
