- Project Runeberg -  Arma människor /
25

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12 april

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

i dagen, lika avtärd. Hustrun lär en gång ha sett
ganska bra ut, men nu går hon där som en stackare i
ömkliga paltor. Efter vad jag hört, häfta de i skuld hos
värdinnan, och därför är hon inte heller nådig mot
dem. Jag har också hört, att Gorsjkov har haft några
tråkigheter, som gjorde, att han blev skild från sin
plats — kanske en process eller ett åtal, det kan jag
inte så noga säga. Men utfattiga äro de stackarna.
Herre Gud, alltid är det stilla och tyst i deras rum, som
om ingen bodde där. Inte ens barnen göra något väsen.
Inte heller förekommer det, att de stoja eller leka som
andra barn, och det är också ett dåligt tecken. En kväll
råkade jag gå förbi deras dörr, och då var det ovanligt
tyst. Det hördes bara en snyftning, därpå en viskning
och så åter snyftningar, som om någon grät, men så
stilla och ömkligt, att det stack till i mitt hjärta. Hela
natten lämnade mig tanken på dessa stackare ingen ro,
så att jag sov mycket illa.

Nu farväl, min ovärderliga väninna Varinka! Jag
har beskrivit allt, så gott jag har kunnat. I dag har
jag bara tänkt på er hela dagen. I mitt hjärta grämer
jag mig för er skull, min kära. Jag vet ju, att ni inte har
en varm kappa, och jag känner dessa petersburgska vårar
med blåst, regnskurar och snöglopp — det är döden
för er, Varinka! Det är sådana omslag i vädret, så Gud
sig förbarme! Tag inte illa upp mitt klotter, kära
hjärtandes! Det är ingen stil, inget sammanhang, Varinka!
Om jag bara kunde skriva ändå! Jag skriver, vad som
faller mig in bara för att förströ er en smula. Hade jag
fått lära mig, skulle det varit en annan sak, men vad
har jag fått lära mig? Det räckte inte långt för mina
kopparslantar.

        Er alltid trofaste vän Makar Djevusjkin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free