- Project Runeberg -  Arma människor /
28

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20 maj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Jag har det mycket bra. Ni skall inte vara orolig
för mig, mor lilla. Vad Fedora har berättat för er om
mig är bara löst prat. Hälsa henne, att det var lögn!
Säg det rent ut åt henne, den skvallergumman. Min
nya tjänsteuniform har jag alls inte sålt. Varför skulle
jag göra det? Det sägs, att man skall ge mig 40 rubel
i gratifikation, och varför skulle jag då sälja den?
Var alltså inte ängslig, mor lilla! Den där Fedora är
misstänksam och misstrogen. Vi ska nog få det bra,
min duva lilla. Bara ni blir frisk igen, min lilla ängel!
Bliv riktigt frisk och gör mig inte ledsen på min
ålderdom! Och vem har sagt er, att jag har magrat? Bara
förtal och skvaller! Jag är frisk och kry och har lagt
på hullet, så att jag riktigt skäms för mig själv, är
proppmätt och belåten. Om ni bara kunde bli lika frisk!
Farväl, min ängel, jag kysser edra små fingrar och
förblir er evigt oföränderlige vän

                Makar Djevusjkin.

P. S. Ack, mitt hjärta lilla, vad har ni återigen
skrivit till mig? Vilka konstiga griller! Hur skulle jag
kunna komma hem till er så ofta, mor lilla? Jag frågar
bara. Skulle jag smyga mig till er i nattens mörker?
Och var skulle jag ta mörkret ifrån, då man knappt kan
tala om natt vid denna årstid? Och under hela er
sjukdom, då ni låg sanslös, lämnade jag er alls icke i sticket,
min skyddsängel. Jag begriper nu själv inte längre,
huru jag kunde hinna med allt detta. Men sedan slutade
jag upp att besöka er, ty man blev nyfiken och började
prata. Här är det nog mycket skvaller ändå. Jag litar
på Teresa. Hon är inte pratsam. Men besinna själv,
mor lilla, huru skulle det gå, om folk finge reda på allt!
Vad skulle de då tänka och säga om oss? Stålsätt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0032.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free