- Project Runeberg -  Arma människor /
30

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I.



Jag var bara fjorton år gammal, då min far dog.
Min barndom var den allra lyckligaste tiden i mitt liv.
Den begynte inte här, utan långt borta på bondlandet.
Min far var förvaltare på furst P:s stora egendom i
guvernementet T. Vi bodde i en av furstens byar, och
där var så fridfullt och ljuvt. Jag var då en liten
yrhätta. Jag gjorde ingenting annat än sprang omkring
på ängen, i snår och i trädgården, och ingen brydde
sig om mig. Far var oupphörligt upptagen av affärer,
och mor skötte hushållet. Jag fick inte lära mig något,
och det var jag glad åt. Det hände ofta, att jag tidigt
på morgonen sprang ut till dammen eller till lunden,
till höslåttern eller till skörden. Att solen gassade gjorde
ingenting. Jag sprang hur långt bort som helst från
byn, rev mig på busksnåren och slet sönder mina kläder.
Hemma fick jag bannor efteråt, men det gjorde mig
ingenting.

Och det föreföll mig, som om jag skulle varit
lycklig, om jag hela mitt liv hade fått stanna i byn och leva
för mig själv. Men redan som ung blev jag tvungen
att lämna födelsebygden. Jag var inte mer än nitton
år, då vi flyttade till Petersburg. Ack, med vilket
vemod minns jag inte våra sorgliga förberedelser till
resan! Huru grät jag inte, då jag tog avsked av allt,
som var mig så kärt! Jag kommer ihåg, huru jag kastade
mig om halsen på far och med tårar besvor honom att
få stanna en smula i byn. Far röt till åt mig; mor grät

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free