- Project Runeberg -  Arma människor /
31

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och sade, att det var nödvändigt att resa för affärernas
skull. Den gamle fursten hade dött, och hans
efterträdare avskedade min far från befattningen. Far hade
något pengar att fordra av vissa personer i
Petersburg, och i förhoppning att upphjälpa sin ställning
ansåg han sin personliga därvaro nödvändig. Allt
detta fick jag sedan veta av min mor. Vi flyttade till
den Petersburgska stadsdelen i huvudstaden och
stannade kvar på samma ställe, ända tills far dog.

Huru svårt var det mig icke att vänja mig vid detta
nya liv! Vi hade kommit till Petersburg på hösten.
När vi lämnade landsbygden, var dagen så ljus, varm
och klar. Arbetet i byn hade redan avslutats. På
logarna hopade sig väldiga lass med spannmål, och
skriande fåglar flögo i stora svärmar. Allt var så trevligt och
ljust. Men när vi kommo till staden, var det regn,
höstkyla, ruskigt väder, smuts och en hop nya,
obekanta människor, ogästvänliga, misslynta och vresiga.
Vi inrättade oss så gott vi kunde. Jag minns, det
var ett ständigt fläng och stökande och bråk med det
nya hushållet. Far var aldrig hemma, mor fick inte
en minut vara i fred, och mig glömde man alldeles bort.
Det kändes så dystert att stiga upp på morgonen efter
den första natten i den nya bostaden. Våra fönster
vette åt ett gult plank. På gatan hopade sig smutsen.
De förbigående voro sällsynta, alla voro de insvepta
i tjocka klädesplagg och tycktes frysa.

Dagarna i ända var det förfärligt tråkigt och
ledsamt hemma hos oss. Vi hade nästan inga släktingar
eller närmare bekanta. Med Anna Fedorovna låg far
i delo (han var visst skyldig henne något). Personer
kommo rätt ofta till oss i affärer, och då var det
vanligtvis skrik, larm och gräl. Efter varje besök blev far så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free