Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag honom lugna sig och inte känna sig förolämpad av
våra dumma upptåg. Men han slog ihop boken och gick
in till sig utan att sluta lektionen. Hela dagen snyftade
jag ångerfull. Tanken att vi, barn, med våra elaka
påhitt nästan bragt honom till tårar var mig
outhärdlig. Vi hade ju med flit tvingat honom därtill. Vi hade
lyckats förmå honom att mista tålamodet och avsiktligt
bragt det därhän, att den stackarn måste tänka på sin
bittra lott. Hela natten kunde jag inte somna av harm,
sorg och ånger. Det påstås, att ånger lättar själen —
tvärtom! Jag vet inte, om egenkär leken också blandade
sig med min sorg. Jag ville inte, att han skulle anse mig
för barn, ty jag var då redan femton år.
Från denna dag började jag pina min hjärna med
tusen planer, huru jag skulle kunna förmå Pokrovskij
att ändra sin mening om mig. Men jag var emellanåt
skygg och försagd. I mitt nuvarande tillstånd skulle jag
för intet pris kunnat besluta mig för att taga ett
avgörande steg, och så stannade det vid dessa fantasier.
Jag och Sasja upphörde dock med våra upptåg, och han
slutade upp att bli ond. Men för min egenkärlek var detta
för litet.
Nu skall jag säga några ord om den allra
underligaste, intressantaste och ömkligaste av alla, som jag
råkat träffa. Jag vill nu tala om honom just på detta
ställe i mina anteckningar, därför att jag dittills alls
icke fästat någon uppmärksamhet vid honom, förrän
jag plötsligt fick intresse för allt, som rörde Pokrovskij.
Hos oss uppenbarade sig stundom en liten smutsig,
otymplig, gråskäggig gubbe, illa klädd och högst
underlig. Vid första påseendet kunde man tro, att han
blygdes för något och hade något på samvetet. Han vred på
sig, så att han var alldeles hopkrupen, och gjorde så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
