- Project Runeberg -  Arma människor /
42

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tyckte inte om att tala om sina familjeförhållanden. Hans
mor lär ha sett mycket bra ut, och det föreföll mig
underligt, att hon kunde ingå ett ofördelaktigt
äktenskap med en så obetydlig man, Hon dog redan i unga
år, fyra år efter giftermålet.

Från skolan övergick den unge Pokrovskij till
gymnasium och sedan till universitetet. Herr Bykov,
som ofta reste in till Petersburg, lämnade honom icke
heller nu utan vård. Men på grund av sin vacklande
hälsa kunde Pokrovskij icke fortsätta studierna vid
universitetet. Herr Bykov gjorde honom därför bekant
med Anna Fedorovna och rekommenderade honom, så
att han fick husrum och kost gratis, mot villkor att
undervisa Sasja i nödiga stycken.

Den gamle Pokrovskij hängav sig, i sorgen över sin
hustrus elakhet, åt den svåra dryckenskapslasten och
var nästan alltid onykter. Hans hustru slog honom,
körde ut honom i köket och bragte det därhän, att han
slutligen blev van vid prygel och dålig behandling utan
att beklaga sig. Han var då ännu inte värst gammal,
men på grund av sina fula vanor hade han blivit nästan
gubbfjollig. Det enda spåret av ädla, sant mänskliga
känslor var hans gränslösa kärlek till sonen. Det påstods,
att den unge Pokrovskij liknade sin salig mor som det ena
bäret det andra. Månne det var hågkomsten om den
forna goda kvinnan, som i den avsigkomne gubbens hjärta
väckte en så obegränsad kärlek till sonen? Gubben kunde
inte tala om något annat än om honom och besökte
honom regelbundet två gånger i veckan. Oftare vågade
han inte komma, därför att den unge Pokrovskij inte
kunde med faderns påhälsningar. Av alla hans fel
var otvivelaktigt hans ringaktning för fadern det värsta.
För resten var gubben tidtals också den odrägligaste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0046.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free