- Project Runeberg -  Arma människor /
44

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ljudlöst, lika ödmjukt tog han då sin kappa och sin hatt,
öppnade dörren lika tyst och gick ut med ett konstlat
småleende för att kväva den överväldigande förstämning,
som han inte ville visa för sonen.

Men när sonen mottog honom vänligt, var gubben,
alldeles utom sig av glädje. Han sken av belåtenhet i
alla rörelser och åtbörder. När sonen tilltalade honom,
reste sig gubben alltid en smula från stolen och svarade
sakta, med högtidlig min, nästan andäktigt, och alltid
sökte han använda de mest utsökta, i själva verket
löjligaste uttryck. Men talets gåva var honom icke
beskärd; han blev alltid förbryllad och rodnade så, att han
inte visste, vart han skulle ta vägen och var han skulle
göra av sig, och efteråt mumlade han ännu länge svaret
för sig själv, som om han ville rätta sig. Men om han
lyckats ge ett bra svar, så ruskade han på sig, jämkade
västen, halsduken och fracken och tog på sig en min
av självmedveten värdighet. Och då kunde det hända,
att han blev ogenerad och vågade sträcka sin djärvhet
ända därhän, att han sakta steg upp från stolen, gick
fram till bokhyllan, tog fram en bok och till och
med låtsades läsa i den. Allt detta gjorde han med en
min av låtsad likgiltighet och obesvärat lugn, som om
han alltid varit van att så handskas med sonens böcker,
utan att fråga honom om lov.

Men en gång råkade jag få se, huru rädd den stackarn
blev, då Pokrovskij bad honom icke röra böckerna. Han
skrattade till och fick bråttom att ställa tillbaka
böckerna — upp och ned; så ville han gottgöra det, men ställde
dem med ryggen inåt, smålog och rodnade utan att veta,
huru han skulle kunna ställa dem till rätta igen. Den
unge Pokrovskij lyckades emellertid med sina goda råd
att vänja gubben av med hans ovanor, och då han fann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free