- Project Runeberg -  Arma människor /
48

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än han, satte händerna för ansiktet och sprang ut ur
rummet.

Jag visste inte, vad jag skulle ta mig till eller vart
jag skulle ta vägen av blygsel. Att tänka sig, att han
ertappat mig i sitt rum! Hela tre dar kunde jag inte
se på honom. Jag var jämt färdig att gråta, och de
rysligaste och löjligaste tankar kretsade i mitt huvud.
Den allra vanvettigaste idén var, att jag skulle gå till
honom, förklara allt, öppet erkänna allt och övertyga
honom om att jag tittat in i hans rum med det bästa
uppsåt, icke av någon flickaktig nyck. Jag var fullt
och fast besluten att uppsöka honom, men modet svek
mig gudskelov. Men vad skulle jag göra? Jag känner
ännu samvetskval, när jag tänker därpå.

Några dagar senare blev min mor plötsligt sjuk.
Hon hade redan varit sängliggande två dar, och på den
tredje fick hon feber och yrade. Jag sov inte på hela
natten, skötte henne, satt vid hennes säng och gav henne
mat jämte medicin på föreskrivna tider. Natten därpå
var jag alldeles utmattad. En och annan stund slumrade
jag till, det skymde för ögonen och gick runt i huvudet,
och varje minut var jag färdig att falla från stolen av
trötthet, men min mors svaga stönanden väckte mig.
Jag spratt till och vaknade upp för ett ögonblick, men
så överväldigades jag åter av sömnlust. Jag led
förfärligt. Jag vet inte och kan nu inte minnas något,
men en förfärlig drömsyn föresvävade mig i dessa
kvalfulla ögonblick, då sömn och vaka kämpade med
varandra. Jag vaknade med förfäran. I rummet var det
mörkt. Nattljuset hade brunnit ned, och de sista
eldslågorna flämtade matt, skymtade på väggen och
försvunno alldeles. Det blev mig förfärligt till mods, min
fantasi upprördes av någon hemsk dröm, och mitt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free