- Project Runeberg -  Arma människor /
52

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

äro de i alla fall plågsamma — så är det åtminstone för
mig, men även i kvalen ligger det något ljuvt. Och när
hjärtat känns tungt och sorgset, kunna minnena friska
upp och vederkvicka det, liksom daggdroppar i den
fuktiga kvällen efter en het solskensdag kunna återuppliva
den stackars vissnade blomman, förbränd av dagens
glöd.

Min mor tillfrisknade, men jag satt ännu länge om
nätterna vid hennes bädd. Pokrovskij gav mig ofta
böcker. I början läste jag dem bara för att inte somna,
men sedan uppmärksammare och slutligen med
intresse. För mig uppenbarades plötsligt en ny, mig
hittills okänd värld. Nya tankar, nya intryck kvällde som
ymniga bäckar fram i mitt hjärta. Och ju mer oro och
upprörda känslor dessa nya intryck kostade mig, dess
kärare blevo de mig, dess ljuvligare genomströmmade
de hela min själ. Som en störtflod bestormade de mitt
hjärta och lämnade mig ingen ro. Ett helt kaos av
underliga stämningar började uppröra hela mitt väsen.
Men denna storm i min själ var dock icke i stånd att
helt och hållet kväva mig, därtill var jag alltför
svärmisk, och detta räddade mig.

Då min mors sjukdom var överstånden, upphörde
våra kvällsmöten och långa samtal. En och annan gång
lyckades det oss dock att växla några ord, mestadels
meningslösa eller obetydliga, och det var mig kärt att
giva dem en särskild betydelse, någon undermening.
Mitt hjärta var fullt. Jag var lycklig och njöt av en
stilla lycka i det tysta. Så förflöto några månader.

En gång kom den gamle Pokrovskij och hälsade på
oss. Han småpratade länge med oss, var ovanligt
munter, kry och språksam, skrattade, nojsade på sitt sätt
och gav oss slutligen nyckeln till sin gladlynthet genom

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free