- Project Runeberg -  Arma människor /
53

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

förklaringen, att Petinka hade födelsedag precis om en
vecka och att han av denna anledning ovillkorligen måste
uppvakta sin son, att han skulle ta på sig vit väst, och
att hans hustru lovat att köpa honom ett par nya
stövlar. Kort och gott: gubben var riktig lycklig och pratade
om allt, som föll honom in.

Hans födelsedag — den tanken gav mig ro varken
dag eller natt. Jag föresatte mig att göra mig påmint
hos honom genom att förära honom en gåva. Men vad?
Slutligen beslöt jag mig för att ge honom en bok. Jag
visste, att han gärna ville ha Pusjkins samlade verk i
den nyaste upplagan, och därför stannade jag vid
Pujskin i mitt val. Jag hade i min privata kassa trettio
rubel, som jag förtjänat genom handarbete, och denna
summa hade jag lagt av till en ny klänning. Nu skickade
jag vår köksa, gumman Matrena, att ta reda på, vad
hela Pusjkin kostade. Tyvärr kostade alla elva
volymerna inbundna åtminstone 60 rubel. Var skulle jag
ta pängar från? Jag funderade och funderade, men visste
mig ingen råd. Min mor tordes jag inte be om pängar.
Naturligtvis skulle hon säkert ha hjälpt mig. Men i så
fall skulle alla i huset ha fått vetskap om vår gåva och
betraktat den som en yttring av välgörenhet, som ett
slags arvode för Pokrovskijs undervisning ett helt år.
Jag skulle velat ge honom något alldeles för mig själv
i största tysthet, men för hans lektioner ville jag stanna
i evig tacksamhetsskuld hos honom, utan annan
betalning än min vänskap.

Till sist trodde jag mig ha funnit en utväg att reda
mig i denna klämma. Jag viste, att man i Gostinnyj
Dvor[1] i somliga stånd kunde få köpa redan uppskurna,
men föga begagnade böcker för halva boklådspriset,


[1] Den största basaren eller saluhallarna i Petersburg.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free