- Project Runeberg -  Arma människor /
56

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Gubben stoppade böckerna i fickorna, under armbågarna
och i händerna och lovade att nästa dag bära alla
böckerna oförmärkt hem till mig.

Dagen därpå gick gubben till sin son, satt hos honom
som vanligt en liten stund och gick sedan in till oss och
slog sig ner hos mig med en mycket komisk, högtidlig
uppsyn. Småskrattande och gnuggande händerna av
belåtenhet att sitta inne med någon hemlighet, yppade
han för mig, att alla böckerna i största hemlighet hade
transporterats hit och förvarades i en vrå av köket
under Matrenas uppsikt. Därpå föll samtalet
naturligtvis på den förestående födelsedagsfesten, och han
gjorde sig underrättad om, huru vi ämnade fira den. Men
ju mer han fördjupade sig i sitt ämne och ju mer han
pratade, dess tydligare märktes det, att han hade något
särskilt på hjärtat, som han inte kunde eller tordes
tala om och som han var generad för. Jag väntade
alltjämt och teg. Den hemliga glädje och tillfredsställelse,
som jag hittills tyckt mig läsa i hans underliga åtbörder,
grimaser och blinkningar med det vänstra ögat,
försvunno. Han blev med varje ögonblick allt oroligare
och ängsligare. Slutligen kunde han inte hålla sig längre.

— Hör på, började han skyggt i viskande ton, hör
på, Varvara Aleksejevna! Vet ni vad, Varvara
Aleksejevna? Härvid blev gubben ryslig förvirrad. — Jo, ser
ni, när hans födelsedag är inne, skall ni ta tio böcker
och ge honom dem själv å edra egna vägnar, men jag
tar den elfte boken och ger honom den för min räkning,
det vill säga från mig själv. På det viset, ser ni, får han
något av mig och något av er, och båda två ha vi något
att ge honom. — Härvid tystnade gubben av förvirring.
Jag såg på honom, han väntade tydligen med skygg
spänning mitt besked. — Men varför vill ni inte, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0060.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free