- Project Runeberg -  Arma människor /
57

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi ge alla böckerna tillsammans, Zachar Petrovitj? —
Jo, det är ju på det viset att, Varvara Aleksejevna, det
kommer sig av att... gubben rodnade och blev så
förlägen, att han trasslade in sig och inte kunde komma
ur fläcken.

— Jo, ser ni, förklarade han slutligen, jag bara
skojar ibland, Varvara Aleksejevna. Det vill säga, jag
vill klargöra för er, att jag skojar nästan ständigt och
jämt och har svårt att hålla mig ibland. Det vill säga,
när det är kallt ute eller tråkigt på annat sätt eller om
man blir ledsen och det går en emot, så kan man någon
enstaka gång inte hålla sig, utan blir uppsluppen och
dricker stundom en smula för mycket. Och det tycker
Petrusja är mycket otrevligt. Ser ni, Varvara
Aleksejevna, då blir han arg, grälar på mig och ger mig
riktiga moralkakor. Därför ville jag nu visa med min
gåva, att jag har bättrat mig och börjat leva förståndigt.
Därför har jag sparat pängar för att köpa en bok åt
honom, knogat och sparat länge, därför att jag nästan
aldrig har pängar, utom då Petrusja någon gång ger
mig en slant. Och det vet han. Följaktligen skall han
nu se, huru förståndigt jag använder pängarna, och
förstå, att jag har gjort detta endast för hans skull.

Det gjorde mig ont om gubben, och jag tvekade icke
länge i mitt beslut. Gubben tittade oroligt på mig. —
Jo, jag har ett förslag, Zachar Petrovitj, sade jag, ni
ger honom alla böckerna ensam. — Alla från mig själv,
ensam? I mitt eget namn? — Ja visst. — Jag tyckte mig
ha talat tillräckligt tydligt, men gubben hade en lång
stund svårt att förstå mig.

— Javäl, sade han slutligen eftertänksamt. — Det
blir mycket bra, men hur skall det då gå med er,
Varvara Aleksejevna? — Jag ger alls ingenting. — Vad?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free