- Project Runeberg -  Arma människor /
58

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utbrast gubben nästan förskräckt. — Ger ni Petinka
ingenting? Vill ni inte ge honom någonting? — Gubben
blev riktigt förfärad. I detta ögonblick tycktes han färdig
att avstå från sin egen föresats, bara för att jag skulle
kunna ge något åt hans son. Ja, han hade ett gott
hjärta, den gubben. Men jag sökte övertyga honom
om, att jag gärna skulle vilja skänka något, men att
jag inte ville beröva honom hans nöje. — Om er son
blir belåten, tillade jag, så bli vi glada båda två, ty
även jag skall bli glad, därför att jag i mitt hjärta skall
känna det, som om också jag i själva verket hade gett
honom något.

Härmed blev gubben fullt lugnad. Han stannade
hos oss ett par timmar, men kunde under hela tiden
icke hålla sig stilla, utan steg upp och krumbuktade sig,
väsnades och nojsade med Sasja, kysste mig i smyg, nöp
mig i armen och gjorde oförmärkt grimaser åt Anna
Fedorovna. Hon körde slutligen ut honom. Korteligen,
gubben blev av förtjusning så utom sig, att han inte
visste, vad han gjorde.

På den högtidliga dagen infann han sig precis klockan
elva omedelbart efter högmässan, i vederbörligen
tillknäppt frack med den nya västen och i nya stövlar.
I vardera handen höll han en lunta böcker. Vi sutto
då alla i salen hos Anna Fedorovna och drucko kaffe,
eftersom det var söndag. Gubben tycktes vilja börja
sin harang med att Pusjkin var en förträfflig poet, men
så kom han genast av sig, trasslade in sig och övergick
plötsligt till betraktelser över att man måste uppföra
sig väl och att, i fall man icke gjorde det, detta betydde,
att man skojade, samt att dåliga tendenser fördärva
och tillintetgöra människan. Han uppräknade till och
med några fördärvliga exempel på tygellöshet och slöt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free