- Project Runeberg -  Arma människor /
59

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med försäkran, att han sedan någon tid hade
fullkomligt bättrat sig och att han nu skulle uppföra sig
exemplariskt väl; att han redan förut hade insett riktigheten
i sonens tillrättavisningar och lagt dem på hjärtat,
men att han först nu skulle tillämpa dem i handling.
Till bevis härpå ville han nu förära några böcker, som
han under loppet av en längre tid anskaffat genom
sparade medel.

Jag kunde inte hålla mig från både tårar och skratt,
då jag hörde på den stackars gubben. Han tycktes
förstå konsten att ljuga, om så behövdes! Böckerna
hade flyttats in i Pokrovskis rum och voro uppställda
på en hylla. Den unge Pokrovskij hade redan gissat
sammanhanget. Gubben inbjöds till middagen. Den
dagen vore vi alla vid gott lynne. Efter middagen lekte
vi pantlekar och spelade kort. Sasja var full av upptåg,
och jag stod henne inte efter. Pokrovskij var
uppmärksam mot mig och sökte jämt ett tillfälle att vara på tu
man hand med mig, men jag unnade honom det inte.
Det var den bästa dagen under alla dessa fyra år.

Men så komma idel tunga och sorgliga minnen, ty
nu begynner historien om mina olycksdagar. Kanske
är det därför som min penna börjar röra sig långsammare,
som om det vore henne motbjudande att skriva vidare.
Och kanske är det därför som jag med sådan hänförelse
och kärlek har återkallat i minnet de minsta detaljer
av mitt ungdomsliv dessa lyckliga dar. Men de räckte
inte länge, ty de avlöstes snart av ett svart ve, som
slutar — Gud vete när.

Mina olyckor begynte med Pokrovskijs sjukdom och
död.

Han insjuknade två månader efter den tilldragelse,
som jag här skildrat. Under dessa två månader hade han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free