- Project Runeberg -  Arma människor /
63

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - 11 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

arma människor

greps jag av en skräckkfull aning om kommande ofärd,
och jag kunde knappt härda ut i kyrkan.

Slutligen lades locket på kistan och fastspikades;
den lyftes upp på vagnen och fördes bort. Jag följde den
blott till ändan av gatan. Kusken körde i trav. Gubben
sprang efter och grät högt, fast gråten avbröts genom
springandet. Den stackarn tappade sin hatt, men
stannade inte för att ta upp den. Hans huvud var genom vått
av regnet; en kall vind blåste upp och skar i ansiktet.
Gubben tycktes dock icke känna något obehag därav,
utan sprang gråtande från ena sidan av vagnen till
den andra. De långa rockskörten fläktade för vinden
som vingar. Ur alla fickor stucko böcker upp, och i
händerna kramade han en väldig bok. De förbigående
blottade sina huvuden och korsade sig. Somliga stannade
också för att med förundran stirra på den tokige gubben.
Böckerna hoppade gång på gång ur fickorna ned i
smutsen. Man hejdade honom och gjorde honom
uppmärksam på förlusten. Han tog upp dem och fortsatte att
springa efter kistan. Vid gathörnet sällade sig till
honom en stackars gumma för att följa kistan. Vagnen
vek slutligen av vid hörnet och försvann ur min åsyn.
Jag gick hem och kastade mig i min mors armar, kysste
henne, grät konvulsiviskt och pressade henne hårt
mot mitt bröst, som om jag försökt att i mina armar
kvarhålla min sista vän och rycka henne undan döden.
Men döden stod redan lutad över min stackars mor . . .

D. ii juni.

Vad jag är er tacksam för promenaden i går kväll
på ön, Makar Aleksejevitj! Vad där var friskt och skönt
och vilken grönska! Jag har inte på länge sett grönskan.

63

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free