- Project Runeberg -  Arma människor /
65

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arma människor

D. 12 juni.

Min lilla duva Varvara Aleksejevna!

Och jag, som trodde, mor lilla, att ni själv skulle
skildra det, som hände i går, i versform, och så kommer
ni med ett vanligt pappersark! Härpå vill jag nu bara
svara, att fast ni skrev så litet till mig i ert brev, det ändå
var ovanligt bra och nätt skrivet. Både naturen och de
olika lantliga tavlorna och allt det andra om edra egna
känslor — allt detta har ni beskrivit så bra. Men jag
har icke denna talang. Om jag också klottrar tio sidor
fulla, så blir det ändå intet innehåll eller resultat. Jag
har redan försökt det. Ni skriver till mig, kära vän, att
jag är en godhjärtad, hederlig karl, oförarglig för mina
medmänniskor, att jag uppskattar den gudomliga nåden,
sådan den uppenbarar sig i naturen, och ni slösar
lovord på mig. Allt detta är sant, mor lilla, alldeles
riktigt. Jag är i själva verket sådan, som ni beskrivit
mig, och det vet jag själv. Men då man genomläser
ett sådant brev som ert, blir man ofrivilligt vek om
hjärtat, och så anfäktas man av vissa tunga funderingar.
Men hör nu på mig, mor lilla, vad jag har att förtälja.

Jag börjar från början. Jag var blott sjutton år
gammal, då jag inträdde i statstjänst, och nu har jag
redan i trettio år trampat i de hjulspåren. Jag har under
denna tid slitit ut tillräckligt många uniformsrockar.
Jag har tillväxt i mandom och klokhet och har lärt
känna människorna. Jag har levat, ja jag kan säga,
jag levde med i världen, så att man till och med en
gång ville föreslå mig till erhållande av en orden. Ni
tror mig kanske inte, men jag försäkrar er, att jag inte
narras. Men alltid finns det elaka människor här i

5—203101. Arma människor. ~

"5

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0069.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free