Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 20 juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arma människor
skicka fortsättningen på mina dagboksanteckningar,
och ni vill, att jag skall avsluta dem. Jag vet inte, hur
jag har kunnat skriva färdigt det, som redan är
upptecknat. Men nu har jag icke styrka att tala om mitt
förflutna, och jag vill inte tänka därpå. Det är mig
förfärligt att dröja vid dessa erinringar. Allra värst vore
det mig att tala om min stackars mor, som måste lämna
sitt arma barn till byte åt dessa odjur. Mitt hjärta
blöder vid blotta tanken därpå. Allt detta är ännu så
färskt. Jag har inte hunnit lugna mig och återfå min
besinning, fast det är mer än ett år sedan. Och ni känner
ju allt.
Jag har redan talat med er om vad Anna Fedorovna
nu tycker om mig. Hon beskyller mig för otacksamhet
och avvisar varje misstanke för att ha handlat i samråd
med herr Bykov. Hon kallar mig ofta in till sig; hon
påstår, att jag lever på allmosor och vandrar på den
breda vägen. Hon försäkrar, att om jag vänder om till
henne, så skall hon laga, att allt blir klart med Bykov,
och förmå honom att gottgöra sin förseelse mot mig.
Hon säger till och med, att herr Bykov vill gifta sig
med mig. Gud vare med dem! Här har jag det så bra,
med er, hos min goda Fedora, som i sin hängivenhet
påminner mig om min saliga amma. Visserligen är ni
blott på långt håll släkt med mig, men ni försvarar mig
ändå med ert goda namn. Men de andra vill jag inte veta
av. Jag skall glömma dem, om jag det kan. Vad vilja
de ännu av mig? Fedora säger, att det är bara
skvaller och att de slutligen ska lämna mig i fred.
Ja, give Gud!
V. D.
69
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
