- Project Runeberg -  Arma människor /
71

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 22 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arma människor

D. 22 juni.

Jag måste tala om för er kära vän, att det har hänt
något rysligt, något högst sorgligt i vårt hus. I dag
klockan fem på morgonen dog Gorsjkovs lilla gosse.
Jag vet inte av vad — kanske var det skarlakansfeber,
det vete Gud. Jag besökte dem nu. Ni kan inte tro,
mor lilla, hur det var fattigt hos dem. Och vilken
oordning! Och det är inte underligt. Hela familjen bor i
ett enda rum, avdelat genom skärmar för
anständighetens skull. Där står nu en liten kista, mycket nätt
för resten, som de köpte färdig. Gossen var bara nio
år gammal och lär ha givit gott hopp om sig. Det var
bedrövligt att se på dem, Varinka. Modern grät inte,
men var så eländig och sorgsen. Han är kanske något
lättare till mods, ty nu har åtminstone en börda
vältrats från hans skuldror. De ha dessutom två barn,
en liten flicka, högst sex år, och ett dibarn. Och det är
rysligt att se, hur den lilla ungen lider, och det finns
ingen hjälp för honom. Gubben sitter i en gammal,
nedfläckad röck på en söndrig stol. Tårar rinna utför
hans kinder, kanske inte av sorg, utan blott av gammal
vana, och ögonen äro svullna. Vad han är konstig!
Han rodnar jämt, då man tilltalar honom, blir förvirrad
och vet inte, vad han skall svara. Den lilla flickan
står lutad mot kistan och ser så ledsen, eländig och
tankfull ut. Jag tycker inte om, Varinka, när småbarn äro
tankfulla; det är så vemodigt att åse. En trasdocka
ligger på golvet bredvid henne. Men hon leker inte
med dockan, utan sticker bara fingret i munnen och
står alldeles orörlig. Värdinnan gav henne en karamell.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free