- Project Runeberg -  Arma människor /
73

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enklaste sats, så som jag kanske stundom brukar, då
jag talar med Faldoni eller Teresa. Ja, där är naturlig
stil och reson. Jag brukar vara på aftonsamkvämen
hos honom. Vi röka tobak, och han läser högt ända till
fem timmar i sträck, medan vi höra på. Det är ett
gästabud, ingen vanlig uppläsning. Alla sidor äro blommor,
som han binder ihop till en bukett. Och huru god,
trevlig sällskapsmänniska är han inte! Vad är jag gentemot
honom? Platt ingenting. Han är en man med gott
anseende, men vad är jag? Det är, som om jag inte funnes
till, och ändå är han så vänlig mot mig. Jag renskriver
ett och annat åt honom, men ni skall därför inte tro,
Varinka, att där ligger en hund begraven, och att han
är så vänlig mot mig bara därför att jag skriver rent åt
honom. Tro inte allt skvaller, mor lilla! Folk pratar så
mycket dumheter. Nej, det är för mitt eget nöjes skull,
som jag gör detta, och om han är vänlig mot mig, är det
därför att han tycker det är roligt. Jag förstår denna
finkänslighet, mor lilla. Han är en riktig hedersman och
en makalös skriftställare.

Och litteraturen är en förträfflig sak, Varinka —
det har jag sedan i förgår kommit underfund med. Det
är ett djupt ämne. Den stärker och förädlar människans
hjärta, och mycket annat förmår den också, och härom
står det skrivet i deras böcker. Det är utmärkt skrivet.
Litteraturen är en tavla, och det är på samma gång en
spegel: lidelse, fin kritik, uppbyggelse, ett mänskligt
dokument. Allt det där har jag inhämtat hos dem. Jag
måste öppet säga er, mor, att när jag sitter hos dem och
hör på (och jag röker också pipa som de), och när de
då börja drabba ihop och disputera om olika ämnen,
så måste jag säga, såsom man brukar säga i kortspel:
jag passar. Det är intet annat att göra. Jag sitter som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free