- Project Runeberg -  Arma människor /
74

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en träbock och skäms för mig själv. Och om jag också
under kvällens lopp söker sticka in ett enda ord i det
allmänna samtalet, kan jag ändå inte få ett enda jota
över läpparna. Och jag blygs för mig själv, att man inte
kommer någon vart, och att man, som ordspråket säger,
är gammal till åren, men dum som fåren.

Men vad gör jag då på mina lediga stunder? Jag sover
som en stock. Men i stället för att sova borde jag
sysselsätta mig med något nyttigt och angenämt. Till exempel
sätta mig ner och skriva. Det vore gagneligt för mig
själv och bra för andra. Och om ni bara visste, mor lilla,
huru mycket pengar de ta in — Gud sig förbarme! Den
där Ratazjajev till exempel! Vad är det för konst för
honom att skriva fullt ett ark? På en enda dag kan han
skriva fem pappersark, och det sägs, att han får 300
rubel för tryckark. Han har till exempel skrivit en
liten skiss eller en intressant novell, och för den begär
han 500 rubel. Vill förläggaren inte ge det, så låt bli!
Han bjuder det åt någon annan och stoppar 1,000
rubel i fickan. Så går det till, Varvara Aleksejevna!
Bra, eller hur? Där har han en versbok i manuskript
— alls inte tjock. Sju tusen begär han för den — kan
ni tänka er: sju tusen! Det är ju ett riktigt kapital,
en fastighet. Det sägs, att man har bjudit honom fem
tusen, men det ville han inte ta... Jag sökte tala reson
med honom och sa’: ta fem tusen, far lille, och ge dem
tusan för resten! Fem tusen är också pängar. Nej,
svarar han, de uslingarna måste ge sju tusen. Ja, han
är i sanning fiffig.

Eftersom vi nu äro inne på det kapitlet, vill jag skriva
av ett ställe ur hans »Italienska passioner» — så heter
ett av hans verk. Läs, Varinka, och döm själv!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0078.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free