- Project Runeberg -  Arma människor /
76

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26 juni

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

eftersträvat alltifrån de spädaste åren. Hit har du
alltså fört mig, min ledstjärna. Härför har du lett min
kosa hit över Urals steniga gördel? Jag skall visa all
världen min Sulejka, och inga människor eller vilda
odjur skola våga lägga mig detta till last. O, om dessa
hemliga lidanden i hennes ömma själ vore fattbara
för dem, om de vore i stånd att fatta hela det poem,
som ligger i en tår av min Sulejka! O, låt mig med
kyssar avtorka denna tår! Låt mig suga upp denna
himmelska tår! Du överjordiska!

— Jermak, genmälde Sulejka, världen är ond och
människorna orättvisa. De skola förfölja och döma oss,
min käre Jermak. Vad skall den arma mön göra,
utslungad bland sin sibiriska hembygds snödrivor, i min
faders hydda, i er iskalla, själlösa, självkära värld?
Människorna skola icke förstå mig, min åtrådde älskade.

— Då skall min kosackiska sabel lyftas över dem
och vina, utbrast Jermak och rullade vilt med ögonen.

Huru skall icke Jermak rasa, Varinka, då han får
veta, att hans Sulejka blivit mördad! Den blinde gubben
Kutjum hade begagnat sig av nattens, mörker och i
Jermaks frånvaro smugit sig fram till hans tält och
huggit huvudet av sin egen dotter, i förhoppning att
därigenom tillfoga Jermak ett dödligt slag genom att
beröva honom spiran och kronan.

— Mig lyster att vässa mitt järn mot stenen,
utbrast Jermak i vilt raseri, i det han slog med sin
stålblanka dolk mot offerprästens stenaltare. — Jag kräver
deras blod, blod! Jag måste pina dem till döds, till
döds, till döds!!

Och efter allt detta var Jermak icke i stånd att
överleva sin Sulejka, utan kastade sig i Irtysj, och härmed
slutar historien.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free