Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28 juni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dödlig ängslan, ty klockan nio måste jag gå till pensionen,
och där var allt så kyligt, främmande och strängt,
lärarinnorna på måndagarna så vresiga, att jag blev
ängslig och bara ville gråta. Jag kröp undan i en vrå Och
grät mol allena, så att tårarna trillade. Då hette det,
att jag var lat, men jag grät alls inte därför att jag måste
läsa läxorna. Men sedan? Jag vande mig, och när jag
lämnade pensionen, grät jag också vid skilsmässan
från kamraterna.
Nej, jag gör inte rätt i att bo kvar här och ligga er
båda till last. Denna tanke plågar mig ständigt. Jag
säger er allt detta öppet, därför att jag är van att vara
öppenhjärtig mot er. Jag ser ju, hur Fedora varenda
dag måste stiga upp tidigt om morgonen för att sköta
om tvätten, och hur hon gnor till sena kvällen. Men
gamla ben behöva ro. Jag ser ju, hur ni kostar på er
och ger bort den sista styvern för min skull. Det
överstiger edra tillgångar, min vän. Ni skriver, att ni hellre
vill sälja era sista tillhörigheter än låta mig lida nöd.
Ja, min vän, jag tror på ert goda hjärta. Nu säger ni
visserligen så, ty för tillfället är ni vid kassa och har
fått gratifikation. Men sedan? Ni vet själv, huru
sjuklig jag är. Jag kan inte arbeta så duktigt som ni, fast
jag gärna ville det, och inte heller har jag alltid arbete.
Vad skulle jag då ta mig till? Gräma mig till döds,
då jag ser på er båda, hjärtegoda varelser. Huru skulle
jag kunna vara er till det minsta gagn? Och varför är jag
er så oumbärlig, min vän? Vad har jag gjort för gott?
Jag är blott fästad vid er med hela min själ. Jag tycker
om er varmt med hela mitt hjärta, men det är mitt
bittra öde, att jag endast kan älska, men icke göra
något gott, icke gengälda edra välgärningar. Håll
mig inte längre kvar, överlägg med er själv och säg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
