- Project Runeberg -  Arma människor /
90

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arma människor

var jag bara en gång. Då för tiden bodde vi fem
uppsluppna unga mån vägg i vägg. Jag råkade ofrivilligt
i slang med dem, fast jag alltid höll mig inom tillbörliga
gränser. Men för att inte vara sämre började jag
umgås med dem. De hade mycket att berätta om den där
skådespelerskan. Varje kväll, då det spelades på teatern,
gick hela sällskapet dit, fast de aldrig hade en styver
för det nödvändiga, tog plats på galleriet, applåderade
och ropade fram skådespelerskan, som om de varit
tokiga. Och sedan unnade de sig ingen sömn under
natten, utan pratade bara om henne. Alla kallade de
henne sin Glafira, alla voro förälskade i henne och
svärmade blott för henne. De gjorde också mig pickhågad,
fast jag då ännu var bara pojken, och jag vet inte, hur
det kom sig, men en kväll sällade jag mig till dem på
galleriets fjärde rad. Visserligen syntes blott en flik
av ridån, men jag kunde höra allt. Skådespelerskan
hade en mycket vacker röst, klar och ljuv som en
näktergal. Alla klappade vi i händerna och skreko bravo, och
det var på vippen, att man kört ut oss, och en blev
verkligen utföst. Jag kom hem — i vilken berusning kan
jag inte beskriva. I fickan hade jag blott en rubel
kvar, och det återstod ännu minst tio dar till nästa
avlöningsdag. Men kan ni tänka, vad jag gjorde? Dagen
därpå, innan jag skulle gå i tjänsten, slank jag in i en
fransk parfymbod och köpte parfym och aromatisk
tvål för hela kapitalet. Jag vet inte själv, hur jag
kunde komma på idén att köpa sådant. Inte heller åt
jag middag hemma, utan gick jämt utanför hennes
fönster. Hon bodde på Nevskij prospekt fyra trappor
upp. Jag gick hem, vilade mig en stund och gick åter
till Nevskij för att promenera utanför hennes fönster.
Så gick jag halvannan månad och slog för henne. Gång

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free