- Project Runeberg -  Arma människor /
94

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 8 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

honom. Var och en vill ha en plats, för att han skall
kunna säga: jag tjänar där och där, för att kunna knuffa
sig fram vidare. Och eftersom det finns olika ranger,
kräver varje rang sin särskilda befallande tonart, och
därför är det naturligt, att bestraffningar och hotelser
också äro olika. Detta ligger i sakens natur! Och världen
består, mor lilla, just därigenom att den ena befaller
över den andra och att var och en av oss skäller på sin
underlydande. Utan dessa försiktighetsåtgärder skulle
världen inte kunna existera, och det funnes ingen
ordning. Jag förundrar mig verkligen över att Fedor
Fedorovitj icke fästade något avseende vid denna
förolämpning.

Men varför skriva allt detta? Och vad tjänar det
till? Skulle någon av läsarna kanske skaffa mig en
ny kappa eller köpa ett par nya stövlar åt mig? Nej,
Varinka, han läser det likgiltigt och vill till på köpet
ha fortsättning. Man gömmer sig och kryper undan;
man är rädd att sticka fram näsan, därför att man
fruktar att bli förlöjligad, därför att allt, som man tar sig
till, lätt blir föremål för en nidvisa. Numer går hela
det borgerliga och husliga livet genom litteraturen.
Allt blir tryckt, läst, förlöjligat och kritiserat. Och inte
ens på gatan kan man visa sig längre. Där är allt så
noga beskrivet, att man till och med på gången känner
igen sin nästa. Bra vore det, om författaren åtminstone
mot slutet så att säga bättrade sig och mildrade tonen
eller åtminstone gjorde ett tillägg, att den stackars
hjälten i grund och botten var en hederlig, rättskaffens
medborgare, som hade förtjänat ett bättre bemötande
från sina kollegers sida, varit hörsam mot de äldre (ty
ett sådant fall kan ju tänkas), inte önskat något ont,
trott på Gud och dött begråten — om författaren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free