- Project Runeberg -  Arma människor /
96

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 27 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arma människor

mig. Härtill kom, att mitt senaste äventyr också gjorde
mig rädd.

Ni säger, att er kärlek till mig har förmått er att
dra er undan från mig. Jag insåg redan då, att jag stod i
stor skuld till er, då ni försäkrade mig, att ni understödde
mig medelst edra besparingar, som ni påstod vara
insatta på en bank. Nu, då jag fått veta, att ni alls inte
har något kapital, utan att ni, rörd av den tillfälliga
underrättelsen om mitt fattiga läge, beslöt att anslå
åt mig er lön, som ni till och med tog ut i förskott, och
sålde edra egna kläder, när jag var sjuk — då blev jag
genom denna upptäckt bragt i ett så pinsamt läge, att
jag ännu inte vet, huru jag skall kunna ta emot allt
detta och vad jag skall tänka härom. Ack, Makar
Aleksejevitj! Ni hade bort låta det stanna vid edra
första välgärningar, vartill ni förmåddes av medlidande
och släktkärlek, och inte sedan kasta ut pängar i
onödan. Ni har svikit vår vänskap, Makar Aleksejevitj,
därför att ni inte varit uppriktig mot mig, och nu, när
jag finner, att edra sista styvrar gått åt för att köpa
toalettsaker och konfekt åt mig, att de givits ut för små
utflykter, teater och böcker, så måste jag nu dyrt sota
för allt detta och djupt beklaga mitt oförlåtliga lättsinne,
ty jag tog mot alltsammans av er utan att bekymra
mig om er person. Och allt det, varmed ni ville bereda
mig glädje, har nu blivit en källa till sorg för mig, har
blott kvarlämnat en känsla av gagnlös ömkan med mig
själv.

Jag har på sista tiden lagt märke till er betryckta
stämning, och fast jag själv på sista tiden också med
ängslan väntat, att något skulle ske, kan jag dock
omöjligt fatta, vad som nu har hänt. Hur är det
möjligt, Makar Aleksejevitj, att ni kunde sjunka så djupt

96

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free