- Project Runeberg -  Arma människor /
99

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

del av min skuld till henne, brummar hon ändå. Vad
de andra beträffar, gör det mig ingenting. Om man inte
nödgas be att få låna pängar av dem, äro de inte
farliga. Och som den sista punkten av mina förklaringar
vill jag anföra, mor lilla, att jag betraktar er aktning
för mig som det högsta i världen och att jag däri
finner min tröst under mina nuvarande vedervärdigheter.
Gud vare lov, att det första slaget och de första
tråkigheterna nu ha gått över och att ni upptagit dem så,
att ni inte betraktar mig som en trolös vän och egoist,
därför att jag sökt hålla er kvar hos oss och fört er
bakom ljuset, urståndsatt att kunna skiljas från er och
driven av kärlek till er som min skyddsängel.
Punktligt har jag nu återtagit min tjänstgöring och söker
nitiskt gottgöra min försummelse. Jevstafij Ivanovitj
låtsade ej om det minsta, då jag i går tittade in till
honom i förbifarten.

Jag vill inte dölja för er, mor lilla, att jag pinas av
mina skulder och min bristfälliga garderob, men
det betyder ingenting, och jag besvär er, mor lilla, gör
er inga bekymmer för den skull! Ni har skickat mig en
halv rubel till, Varinka, och den har rent av genomborrat
mitt hjärta. Alltså har det nu gått ända därhän! Det
är inte längre jag, gamle stolle, som hjälper er, min
ängel, utan det är ni, stackars ensamma flicka, som måste
hjälpa mig. Det var mycket snällt av Fedora att skaffa
pängar. Tills vidare, mor lilla, har jag inga
förhoppningar att få pängar, men om jag ser någon utsikt
att få pängar, skall jag närmare skriva därom till er.
Men skvallret och pratet oroar mig mest av allt.
Farväl, min ängel lilla! Jag kysser er hand och hoppas
innerligt, att ni måtte bli riktigt frisk igen. Jag skriver
nu inte så utförligt, därför att jag måste skynda till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free