- Project Runeberg -  Arma människor /
101

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

likaså, men min värdinna ställde till bråk och väsen.
Mig skulle det inte ha gjort någonting. Må den otäcka
käringen skrika så mycket hon orkar, men för det första
är det ändå skamligt av henne, och för det andra hade
hon, Gud vet på vad sätt, fått nys om vår bekantskap,
och därför gnällde hon också om den saken i hela
huset, så att jag blev som bedövad och måste stoppa för
mina öron. Men olyckan var, att andra inte slogo
dövörat till, utan tvärtom spärrade upp öronen ännu mer.
Och nu, mor lilla, vet jag inte, vart jag skall ta vägen.

Allt det där, min lilla ängel, allt detta virrvarr av
elände har riktigt gjort kål på mig. Och så fick jag
plötsligt höra underliga saker av Fedora: hem till er
hade kommit en otäck frestare och förolämpat er med
ovärdiga anbud. Att han har förolämpat er, djupt
förolämpat er, mor lilla, det sluter jag därav, att jag
själv kände mig djupt förolämpad. Då, min ängel lilla,
gick det på tok med mig, då förlorade jag all besinning
och tappade alldeles bort mig. Jag for ut som en
galning, min kära Varinka, och ville rusa till honom, den
nedrige förföraren. Jag visste inte mer, vad jag skulle
göra, därför att jag inte ville, att man skulle göra er
något förnär, min ängel. Men sorgligt var det. Och så
var det regn och slask och ledsamt på allt sätt. Jag
ville redan vända om. Men så kom olyckan. Jag mötte
Jemeljan Ilitj, han är tjänsteman, det vill säga f. d.
tjänsteman; nu är han det inte längre, för han har
blivit avskedad. Jag vet inte, vad han nu gör och hur
han släpar sig fram. Så gingo vi tillsammans... Ni
förstår, Varinka, det kan inte vara roligt att höra talas
om en väns olycka, hans elände och alla prövningar,
som han genomgått. På kvällen den tredje dagen —
Jemeljan hade då hetsat upp mig riktigt grundligt —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free