- Project Runeberg -  Arma människor /
102

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 28 juli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick jag till honom, den där officeren. Adressen hade
jag fått av hans portvakt. Eftersom vi kommit att
tala om den här saken, mor lilla, så vill jag säga, att
jag redan hade haft ett gott öga till den unge bängeln.
Jag hade givit akt på honom, då han ännu bodde hos
oss. Nu inser jag, att jag inte handlade rätt, men jag
vet inte längre precis, när jag anmälde mig hos
honom. Huru det gick till, minns jag inte riktigt,
Varinka. Jag kommer bara ihåg, att det var många
officerare hos honom, men kanske såg jag dubbelt —
Gud förlåte mig! Jag minns inte heller, vad jag sade.
Jag vet bara, att jag pratade mycket i min ädla
förtrytelse. Så körde de ut mig och kastade mig utför
trappan, det vill säga, de kastade inte ned mig, utan
knuffade mig bara. Huru jag kom hem, det vet ni
redan, Varinka. Och det är alltsammans.

Naturligtvis har jag förgått mig och blamerat mig,
men ingen utomstående har reda därpå, utom ni, och
i så fall är det ju likgiltigt, hur det har gått till. Men
kanske var det inte så. Vad tror ni, Varinka? Men det
vet jag med full säkerhet, att i fjol förgick sig Aksentij
Osipovitj på ett liknande förfördelande sätt mot Petr
Petrovitj, men det skedde i enrum, mellan fyra ögon.
Han kallade in honom i vaktrummet, och jag såg det
genom en springa. Han gick dock till väga på ett
anständigt och ordentligt sätt, ty det var ju ingen, som såg
det mer än jag. Och jag är ju en nolla, det vill säga, jag
vill därmed bara säga, att jag inte talade om det för
någon. Och sedan var det ingenting otalt mellan Petr
Petrovitj och Aksentij Osipovitj. Petr Petrovitj är,
som ni vet, en mycket grannlaga natur, och han har
inte knyst ett ord om saken, så att de nu hälsa på
varandra och ta varandra i hand.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free