- Project Runeberg -  Arma människor /
109

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karaktär och, sanningen att säga, skriver han inte
sämre än jag — en präktig karl! Vi ha aldrig kommit på
förtroligare fot till varandra, utan det har vanligen
inskränkt sig till ett goddag och ajö, och endast
undantagsvis, då jag behövde hans pennkniv, har jag sagt:
Hör på, Jemeljan Ivanovitj, låna mig er pennkniv!
Korteligen, vi ha endast växlat några ord, när det
gemensamma umgänget så ovillkorligen krävde. Men i dag
sade han åt mig: Makar Aleksejevitj, varför ser ni så
fundersam ut? Jag såg, att det var en människa, som
ville mig väl, och öppnade därför mitt hjärta för honom.
Så och så är det, Jemeljan Ivanovitj. Det vill säga, jag
yppade inte allt för honom — Gud bevare mig för det!
Det skulle jag aldrig kunnat omtala. Det kunde inte
falla mig in, utan jag antydde bara, att jag befann mig
i en tillfällig förlägenhet eller något liknande. — Hör på,
far lille, sade Jemeljan Ivanovitj, ni borde ta ett lån.
Av Petr Petrovitj skulle ni kunna få låna pängar, han
lånar ut mot ränta, och procenten är, som sig bör,
inte allt för betungande. Då hoppade mitt hjärta till
av glädje, Varinka. Kanske har Gud fader, tänkte jag,
ingivit Petr Petrovitj, att han skall göra en god gärning
och låna mig pängar. Jag gjorde ett överslag: så och
så mycket skulle jag betala värdinnan, med så och så
mycket skulle jag hjälpa er, så och så mycket skulle jag
kosta på mig själv för att bli ordentlig klädd, ty det är
ju synd och skam att sitta så inklämd på samma fläck,
och att alla belackare ska skratta ut mig. Tänk bara,
då hans excellens någon gång går förbi min pulpet och
kastar en blick på mig, så anmärker han kanske, att
jag inte är ordentligt klädd. Men för dem är huvudsaken
snygghet och ordning. Kanske säger han ingenting,
men jag skulle ändå dö av blygsel — ja, så skulle det gå.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free