- Project Runeberg -  Arma människor /
112

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

arma människor

på sina frågor talade han om för mig, att han var
farbror till den där officeren, att han var mycket ond på
sin brorson för hans dåliga beteende och för att denne
hade bragt oss i vanrykte. Han sade, att hans unge
frände var en lättsinnig pojke och att han var villig
att taga mig under sitt beskydd. Han rådde mig att
inte lyssna till unga glopar och tillade, att han hyste
faderlig medkänsla med mig och var redo att bistå mig
i allt. Jag blev alldeles röd i ansiktet, visste inte, vad
jag skulle tro, och kunde inte komma mig för med att
tacka. Han tryckte kraftigt min hand, klappade mig
på kinden och sade, att jag var mycket söt och att han
var riktigt förtjust i att jag hade små gropar i kinderna.
Gud vet, vad allt han pratade — och till sist ville han
kyssa mig, i det han sade, att han redan var gubbe
(en riktig otäcking!). Nu kom Fedora tillbaka. Han
blev något generad och började åter orda om att han
hyste högaktning för mitt blygsamma sätt och välartade
uppförande och att han gärna såg, att jag vore mindre
främmande för honom. Därpå tog han Fedora avsides
och ville under någon konstlad förevändning ge henne
pängar, men Fedora tog naturligtvis inte emot det.
Slutligen bröt han upp, upprepade än en gång alla sina
bedyranden och lovade att komma till mig än en gång
och då ha med sig ett par örhängen (härvid tycktes han
bli mycket förlägen). Han rådde mig att byta om bostad
och rekommenderade ett mycket nätt rum, som han
hade ledigt och som inte skulle kosta mig något. Han
försäkrade, att han tyckte mycket om mig för att jag
var en hederlig och förståndig flicka, uppmanade mig
att hålla mig på avstånd från den lättsinniga ungdomen
och meddelade mig slutligen, att han kände Anna.
Fe-dorovna och att hon själv låtit hälsa genom honom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0116.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free