- Project Runeberg -  Arma människor /
114

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utan de rackarna vilja också bringa mig i fördärvet.
Och det komma de att göra, det kan jag svära på. Men
hellre skulle jag vara redo att dö än låta bli att hjälpa
er. Om jag inte kan hjälpa er, blir det min död, Varinka,
döden på rama allvaret. Men om jag hjälper er, så
skall ni flyga bort som fågeln ur sitt näste, då dessa
uvar, dessa rovfåglar göra sig redo att hacka sönder det.
Och det är detta, som plågar mig, mor lilla. Men att
även ni, Varinka, kan vara så grym! Man plågar och
förolämpar er, min fågelunge lilla. Ni lider och är till
på köpet ledsen över att ni måste göra mig orolig, ni
lovar att avbetala er skuld genom arbete, det vill säga
med andra ord, att ni skall pina ihjäl er och förstöra er
svaga hälsa för att kunna betala mig på förfallodagen.
Hur kan ni komma på sådana tankar och prata så dumt?
Varför skulle ni slita ut er med att sy, fördärva era
rara ögon och förstöra er hälsa? Ack, Varinka, Varinka!
Ser ni, min duva lilla, jag duger till ingenting, men jag
skall nog lära mig med tiden. Jag skall övervinna alla
svårigheter, jag skall utföra extra arbete, renskriva
manuskript åt flera författare; jag skall uppsöka dem och
vara efterhängsen för att få arbete, ty jag vet, att de
behöva goda renskrivare, ja, det vet jag bestämt, men
jag skall aldrig tillåta, att ni pinar ut er. Jag skall
aldrig tillåta er att utföra er fördärvliga avsikt.

Naturligtvis skall jag låna pängar, mor lilla, och
hellre vill jag dö än underlåta att ta upp ett lån. Ni
skriver, min lilla duva, att jag inte skall vara rädd för
räntan, och det är jag inte heller, mor lilla. Nu finns det
ingenting, som kan skrämma mig. Jag tänker be om
40 rubel, mor lilla, det är väl inte för mycket. Vad tycker
ni, Varinka? Jag undrar, om han skall försträcka mig
40 rubel på mitt hedersord, utan borgesmän? Jag vill

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free