- Project Runeberg -  Arma människor /
115

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

härmed bara säga: tycker ni, att jag ser ut så, att jag
inger förtroende och kan få kredit? Kan man av mitt
yttre få ett fördelaktigt intryck av min soliditet?
Tänk efter, min ängel lilla, om jag kan inge ett sådant
förtroende! Vad har ni för erfarenhet därav? Men man
känner sig ändå så orolig och rent av sjukligt ängslig.

Av dessa 40 rubel skall jag reservera 25 för er
räkning, Varinka. Två rubel skall värdinnan ha, och resten
anslår jag till mina personliga utgifter. Visserligen borde
jag ge värdinnan mera, det vore min ovillkorliga
skyldighet. Men sätt er in i min ställning, mor lilla, och gör
ett överslag av vad jag närmast behöver, så skall ni
bäst inse, att jag inte kan ge henne mer, och därför
är det inte värt att spilla ett ord mer på den saken. För
en rubel köper jag mig ett par stövlar; jag vet inte, om
jag skulle kunna gå i de gamla skoplaggen till byrån i
morgon. En halsduk måste jag också ha, ty den gamla
har jag haft mer än ett år. Men eftersom ni har lovat
att av ett gammalt förkläde sy både halsduk och en
tröja åt mig, så behöver jag inte tänka på halsduken.
Alltså har jag både stövlar och halsduk. Men så
återstår det knappar. Ni får medge, min lilla vän, att man
inte kan gå utan knappar. Och på rocken är halva
uppslaget borta. Jag darrar vid blotta tanken på att hans
excellens kunde få ögat på detta slarv och säga — ja,
vad skulle han säga? Jag vill inte höra, mor lilla, vad
han skall säga, ty då skulle jag dö på fläcken, jag skulle
dö av blygsel vid bara tanken därpå. Ack, mor lilla!
Sedan allt det nödvändigaste anskaffats, återstår
sålunda blott tre rubel för mitt uppehälle och för ett halvt
skålpund tobak, ty utan tobak kan jag inte leva, min
ängel lilla, och jag har nu redan på nionde dagen inte
haft en pipa i mun. Uppriktigt sagt, skulle jag nog ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free