- Project Runeberg -  Arma människor /
117

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ARMA MÄNNISKOR

D. 5 augusti.

Käre Makar Aleksejevitj!

Om ni ändå inte vore så förtvivlad! Det i är sanning
nog bekymmersamt ändå. Jag skickar er 30 kopek; mer
är det mig omöjligt att uppbringa. Köp er det allra
nödvändigaste, så att ni åtminstone kan dra er fram till
morgondagen. Själva ha vi rakt ingenting mer, och
i morgon vet jag inte, hur det skall gå. Sorgligt, Makar
Aleksejevitj! Men var ändå inte ledsen! Det lyckades inte,
men än sen! Fedora säger, att det ännu inte är så
farligt och att vi tills vidare kunna bo kvar. Ty om vi också
ville flytta, skulle de nog gissa sig till anledningen och
lätt kunna ta reda på vår nya adress. Om allt bara inte
vore så tråkigt här! Vore det inte det, skulle ni få ett
trevligare brev.

Vad ni har för en underlig karaktär, Makar Aleksej
e-vitj! Ni lägger allting så tungt på sinnet, och därför
är ni alltid den olyckligaste människa i världen. Jag
har uppmärksamt genomläst alla edra brev och finner,
att ni i vartenda bara har omsorger och bekymmer för
mig, men aldrig tänker på er själv. Alla ska
naturligtvis säga, att ni har ett gott hjärta, men jag påstår, att
ni är alldeles för godhjärtad. Jag vill ge er ett vänligt
råd, Makar Aleksejevitj. Jag är er tacksam, mycket
tacksam för allt, som ni har gjort för mig, och allt detta
känner jag. Och då kan ni förstå, hur det känns, då
jag ser, att ni också nu efter alla edra vedervärdigheter,
som jag ofrivilligt varit skuld till, lever bara för mig
så till sägandes genom att dela mina fröjder och sorger
och böjelser. Men om man så livligt lägger andras
bekymmer på sitt hjärta, så har man sannerligen skäl nog

1x7

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free