- Project Runeberg -  Arma människor /
119

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mor lilla, att jag inte skall vara klenmodig. Ja, ni har
rätt, min lilla ängel, och jag medger själv, att den där
klenmodigheten verkligen är något onödigt. Men i alla
fall må ni besinna, mor lilla, hur skulle jag kunna gå
till byrån i morgon i sådana här stövlar! Så är det med
den saken, mor lilla. Bara tanken kan göra en
människa tokig. Men huvudsaken är, kära vän, att jag inte
går och är ängslig för min skull och därför gör mig några
bekymmer. Mig själv kvittar det lika. Jag skulle kunna
härda ut med att gå i den värsta köld utan kappa och
stövlar. Det gör mig ingenting. Jag är en simpel,
obetydlig människa. Men vad ska folk tänka? Mina
fiender ska illasinnat prata om att jag går utan kappa.
Man bär ju kappa bara för syns skull, och även stövlar
har man, för att det skall så vara. Stövlar äro i detta
avseende nödvändiga, mor lilla, för att jag skall kunna
bevara mitt goda namn och mitt anseende. Men blir
det hål på stövlarna, är det också på tok med allt
det andra. Tro mig, mor lilla, jag har mångårig
erfarenhet. Jag, gamle man, känner världen och
människorna. Bry er inte om dessa skvallermakare och
begabbare!

Men jag har ännu inte talt om för er riktigt, mor
lilla, huru det i verkligheten har varit här i dag. Jag
har utstått så mycket i dag och haft mer obehag denna
enda morgon än andra människor på ett helt år. Jo,
så här gick det till. Först och främst gick jag tidigt
i morse för att träffa honom och sedan komma
punktligt på byrån. Det var regnväder och ett rysligt slask.
Jag svepte in mig i min kappa och gick och gick, medan
jag tänkte: måtte Gud förlåta mig mina synder och
uppfylla min önskan! Jag gick förbi en kyrka, gjorde
korstecknet, ångrade alla mina synder och besinnade, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free