- Project Runeberg -  Arma människor /
121

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Dessa poliskonstaplar äro så okänsliga, men vad angår
det mig? Men nu hade jag i alla fall fått ett dåligt och
oangenämt intryck, och det passade ju i stycket. Alltid
är det så, att det inträffar, som man väntar, när det är
fråga om något tråkigt.

Jag gick förbi huset tre slag, och ju mer jag gick,
dess sämre blev jag till mods. Nej, tänkte jag, han gör
det inte, han lånar inte ut en styver. Och jag är en
obekant person, saken är kinkig, och mitt yttre inger
just inte förtroende. Det får gå, tänkte jag, som ödet vill.
Jag skulle efteråt åtminstone inte ångra, att jag inte
gjort ett försök. Det kan ju inte skada. Härvid
öppnade jag grinden sakta. Men nu var den andra olyckan
framme. En dum gårdsracka rusade på mig, reste
ragg och skällde. Alltid finns det sådana där tråkiga
småsaker, som människan kan råka ut för och som göra
henne rädd. All den beslutsamhet, som jag förut
samlat, var nu som bortblåst, och mer död än levande
gick jag in. Men olyckligtvis såg jag mig inte för, utan
snavade i mörkret på en gumma, som höll på att ösa
mjölk ur en så i en kruka och nu spillde ut all mjölken.
Den dumma käringen gnällde och darrade av
förbittring: Vad har du här att göra? Kan du inte se dig för?
och började läxa upp mig. Härvid vill jag blott
anmärka, mor lilla, att i dylika ärenden måste det alltid
hända mig något slikt. Det måtte bestämt vara mig
förelagt, att jag jämt fastnar i något, som inte har
direkt med saken att skaffa.

Vid bullret kom en annan gumma, en finsk
hushållerska, fram, och jag gick rakt fram till henne med
frågan: Är Markov hemma? — Nej, svarade hon, men
stod kvar och glodde på mig, vad vill ni honom? Jag
redogjorde för mitt ärende till Jemeljan Ivanovitj —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free