- Project Runeberg -  Arma människor /
122

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var en viktig pänningaffär. Gumman ropade då
på sin dotter, en till åren kommen barfota jänta, som
kom ut: Hämta ner farsgubben, han är uppe hos
hyresgästerna. Jag steg in i ett rum, där det hängde tavlor
på väggarna och porträtt av generaler; där fanns en
soffa och ett bord med blomkrukor med reseda och
balsamin. Jag funderade länge och väl, om det inte var
bäst att smita ju förr dess hellre, medan det ännu var tid.
Ja, mor lilla, jag var verkligen färdig att springa min
väg. Det är kanske bäst, tänkte jag, att komma igen
i morgon, då det är bättre väder, jag väntar till dess.
Nu har jag spillt ut mjölk, och generalerna tittade så
argsint på mig redan vid dörren. Nu kom Markov in. Han
såg ut som folket mest: en karl med små gråa, listigt
spelande ögon, i en nedsmord nattrock, som var ombunden
med ett rep. Han frågade, vad jag ville, och jag svarade:
Så och så är det, Jemeljan Ivanovitj. Jag behöver
fyrtio rubel och... Men jag hann inte tala till punkt.
Av hans blick kunde jag förstå, att spelet var förlorat.
Nej, sade han, det blir ingen affär, jag har inga pängar
inne, och vad har ni för säkerhet? Jag sökte förklara,
att jag visserligen inte hade säkerhet, men att... och
så försäkrade jag, att jag behövde denna summa.

Jag visste, huru det skulle gå, jag anade det på
förhand. Saken är klar, och därmed basta! Varinka, det
hade varit bättre, om jorden hade slukat mig. Benen
voro som förlamade, och det gick kalla kårar utefter
ryggraden. Jag tittade på honom, och han tittade på
mig, som om han ville säga: gå din väg, käre vän, här
har du ingenting att göra. Och hade det varit under
andra förhållanden, tror jag, jag att hade skämts
ögonen ur mig.

— Men vad behöver ni pängar till? Denna fråga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 02:57:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/armaman/0126.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free