- Project Runeberg -  Arma människor /
123

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMA MÄNNISKOR

gjorde han mig verkligen, mor lilla. Jag öppnade
munnen för att åtminstone säga något till mitt försvar, men
han ville inte höra på mig, utan sade blott, att han inte
hade några pängar; i annat fall skulle han med nöje
ha stått till tjänst. Jag upprepade gång på gång, att
jag inte behövde så mycket, att jag skulle göra punktliga
avbetalningar, redan före förfallodagen, att han kunde
få ta vilken ränta som helst och att jag sannerligen skulle
betala igen det ordentligt. I detta ögonblick tänkte jag
på er, mor lilla, och på alla edra olyckor och på era
sista slantar.

— Nej, sade han, här är inte fråga om procent, utan
om säker borgen. Jag har, vid Gud, inga pängar, ty
annars skulle jag med nöje . . . och så fortfor han med
sina bedyranden, den uslingen.

Nu minns jag inte, kära vän, huru jag kom ut, huru
jag gick från Viborgska stadsdelen och kom till
Vo-skresenska bron, där jag sjönk ner genom trött, frusen
och ruskig. Först klockan 10 infann jag mig på byrån.
Jag ville göra mina kläder rena, men portvakten
Snje-girev sade, att det behövdes inte, för borsten kunde
fördärvas och den tillhörde kronan. Där ser ni, mor lilla,
hur man blir behandlad av dessa herrar! Man är inte
värd så mycket som den matta, på vilken man torkar
sig om fötterna. Och vet ni, vad som dödar mig, Varinka?
Det är inte pänningfrågan, utan alla dessa vardagliga
trakasserier, alla dessa viskningar, hånlöjen och elaka
spratt. Hans excellens kan en vacker dag fälla något
onådigt yttrande om mig. Ack, mor lilla, de gyllene
åren äro förbi. I dag har jag läst igenom alla edra brev.
Dystert, mor lilla! Farväl! Gud vare med er!

M. Djevusjkin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free