- Project Runeberg -  Arma människor /
130

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 21 augusti

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ARMA MÄNNISKOR

än av egen drift. Ja, så gick det till med det syndafallet,
mor lilla. Huru vi gräto båda två! Och så tänkte vi
på er. Han är en riktig hedersman och en mycket
känslig natur. Allt detta kände jag, mor lilla, och just
därför gick det så med mig, därför att jag känner allt så
livligt.

Jag vet, vad jag är skyldig er, min lilla duva. Då
jag lärde känna er, började jag först lära känna mig
själv bättre och sedan älska er. Ända tills ni kom, var
jag så ensam, min ängel lilla, och det var, som om jag
sov och inte levde med i världen. Mina kamrater, de
uslingarna, sade, att jag såg vedervärdig ut, och de
nästan vämjdes vid min åsyn, så att jag började skämmas
för mig själv. De sade, att jag var idiotiskt dum, och då
trodde jag i själva verket, att jag var dum. Men när
ni uppenbarade er, så upplyste ni mitt mörka liv. Mitt
hjärta och min själ lystes upp, jag fick ro i min själ
och förstod, att jag inte var sämre än andra och att
jag var människa, en människa med hjärta och tankar,
om också icke genom yttre glans och fin ton. Men när
jag sedan kände, att jag var förföljd av ödet, att jag
i min förnedring gick ända därhän att förneka mitt
eget människovärde, då blev jag alldeles förkrossad
av olyckorna och tappade modet. Och eftersom ni
nu vet allt, så besvär jag er, mor lilla, med tårar att
inte fråga mig om något mer, ty mitt hjärta är
söndersargat, och allt är mig så bittert och tungt.

Jag betygar er, mor lilla, min högaktning och
förblir er trofaste

Makar Djevusjkin.

*



130

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free