- Project Runeberg -  Arma människor /
134

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

höstackarna — en ljuvlig anblick! Och alla äro så
lugna och glada. Alla har Gud välsignat med god skörd.
Alla veta, att det skall finnas bröd till vintern. Bonden
vet, att hustru och barn inte ska behöva svälta. Och
därför tystna icke flickornas klara visor under ringdansen,
därför bedja alla med tacksamma tårar i Guds hus på
Herrens dag. Ack, huru guldren, hur gyllene var icke
min barndom!...

Nu har jag i dag gråtit som ett barn, hänförd av
mina minnen. Jag har så livligt erinrat mig allt, och
allt det förflutna har så tydligt stått för mig, men det
nuvarande ter sig så mörkt och grumligt. Hur skall
allt detta sluta, hur skall det sluta? Vet ni, jag har
den övertygelsen, en visshet om att jag skall dö denna
höst. Jag är mycket sjuk. Jag tänker ofta på att
jag skall dö, men i alla fall skulle jag inte vilja dö så
här och begravas i denna jord. Kanske blir jag åter
sängliggande som i våras, och jag har ännu inte hunnit
repa mig. Och nu är det mig så tungt till mods. Fedora
har i dag gått ut på långtur, och jag sitter ensam.
Sedan någon tid tillbaka är jag rädd att vara ensam.
Det förefaller mig, som om någon annan vore inne i
rummet och talade med mig. Särskilt när jag grubblar
på något och plötsligt spritter till ur mina funderingar,
känns det så svårt. Och därför har jag skrivit ett så
långt brev, ty då jag skriver, går det över. Farväl!
Jag slutar brevet, därför att jag varken har papper
eller tid. Av de pängar, som jag fått genom att sälja
kläder och hatten, har jag bara kvar en rubel. Ni har
gett värdinnan två rubel. Det är mycket bra; nu skall
hon hålla sig tyst en tid.

Sök att få edra kläder lagade! Farväl! Jag är så
trött. Jag begriper inte, varför jag är så matt och svag;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free