- Project Runeberg -  Arma människor /
136

(1920) [MARC] Author: Fjodor Dostojevskij Translator: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5 september

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

fötterna dimman och över huvudet också dimma. Ja,
i kväll var det särskilt dystert och mörkt.

När jag vek av på Gorochovaja-gatan, hade det
blivit alldeles mörkt, och man började tända lyktorna.
Jag har inte på länge satt min fot på den gatan, det hade
inte fallit sig så. En bullersam gata! Vilka präktiga
bodar och varuhus! Det glänser och skimrar av de
vackraste tyger och mönster i fönsterna och fina hattar
med band! Man kunde tro, att allt detta vore utställt
för prydnadens skull, men det är inte så. Det finns
verkligen folk, som har råd att köpa slikt och förära
det åt sina damer. Ja, en mycket rik gata! Tyska
bagare finns det också gott om på Gorochovaja, och det
måtte vara ett mycket välmående folk. Och så många
vagnar, som oupphörligt fara förbi! Stiliga ekipager
med fönsterrutor som spegelglas, sammet och siden
inuti och lakejer med epåletter på axlarna och sabel vid
sidan! Jag tittade in genom rutan i alla vagnarna, och
där sutto finklädda damer nästan som avklädda — det
var kanske furstinnor och grevinnor. Det var nog den
tid, då alla skulle fara till offentliga föreställningar och
baler. Det var i alla fall intressant att få se en furstinna
och andra förnäma damer på så nära håll. Ja, det var
mycket vackert, och jag har aldrig sett maken — på sin
höjd sett sådant fint folk skymta förbi i öppen vagn.

Men så kom jag att tänka på er. Ack, min kära
duva lilla! När jag nu tänker på er, är det, som om
hjärtat ville brista. Hur kommer det sig, att ni är så
olycklig, Varinka! Min ängel lilla, varför måste just
ni ha det sämre än alla andra? Ni, som är så god, vacker
och bildad — varför har ett så vidrigt öde fallit på er
lott? Hur kan det komma sig, att en så god människa
som ni måste slita ont, under det att lyckan trugar sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Sep 18 23:36:55 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/armaman/0140.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free